Annandag jul klev HerrJAS (12 utespelare och 2 mv) på X2000 för resa till Uppsala och världens största innebandyturnering, Storvretacupen.
Ett bättre alternativ än Gothia Cup denna gång då det var ett mycket starkare startfält och dessutom en bättre tidpunkt. Syftet var i första hand att få ihop gruppen ännu mer efter en höst där prestationerna varierat ganska mycket.
Vi ankom till ett kallt och vintrigt Uppsala runt 17-tiden och checkade in på Scandic Uplandia, praktiskt beläget mitt i city. Efter att ha packat upp och gjort i ordning i sina dubbelrum gick vi till närbelägna O´Learys för att äta middag och titta på fotboll.
Cupen drog igång för vår del kl 12.35 på onsdagen då vi ställdes mot RA19. Detta lag förlorade vi mot under JAS Elit Cup i Örebro i augusti och de leder sin JAS-grupp i Stockholm. Efter tidigt underläge med både 1-0 och 2-1 lyckades vi vända matchen, klart rättvist, genom två fina kontringar. Vinst 3-2 och en skön start på turneringen. I andra matchen ställdes vi mot gruppens på förhand svagaste lag, Tungelsta. Den känslan visade sig vara rätt och vi vann med 8-1 utan att förta oss nämnvärt. Full pott första dagen var skönt att ta med sig på bussen tillbaka till hotellet.
Torsdagens spel inleddes för vår del med en gruppfinal mot IK Sirius. Detta blev en tuff match mot väldigt fysiska och snabba motståndare.
Efter en mållös förstaperiod växte vi in i tempot och fick med oss 1-0 i powerplay. Sirius kvitterade så småningom till 1-1 och resten av matchen blev märklig. Det oavgjorda resultatet innebar nämligen att båda lagen skulle gå till A-slutspel, med Lund som gruppetta. Slutet på matchen blev därför väldigt avvaktande med två nöjda lag där ingen ville riskera någonting. Tråkigt för publiken men så är idrotten ibland.
Som gruppetta var vi nu klara för åttondelsfinal på torsdagskvällen mot Offensiv Lidingö. Dom blev tvåa i sin grupp bakom Djurgården efter två vinster och en förlust. Sent i första perioden tog vi ledningen med 1-0 efter en snygg frislagsvariant. Vi kontrollerade matchen på ett bra sätt och efter halva andra perioden gjorde vi också 2-0 på en kontring. Men, kort därefter reducerade Lidingö och matchen avslutades dessutom med att vi drog på oss två (omdiskuterade…) utvisningar. Vi tvingades därför spela de sista fyra minuterna i numerärt underläge. Vi spelade dock väldigt lugnt och disciplinerat och vann med 2-1, kvartsfinalplatsen var säkrad.
I denna kvartsfinal ställdes vi på fredagsmorgonen mot ett väldigt bra Västerås. I en mycket händelserik match hamnade vi i underläge både med 1-0 och 2-1. Trots detta vände vi till ledning 3-2, bara för att tappa igen till underläge 3-4. Detta hade kunnat knäcka vilket lag som helst, men denna match symboliserade hela turneringen för vår del. Vi var hela tiden oerhört lugna och tålmodiga och fortsatte att tro på oss själva och vårt spel. Det gjorde att vi höll oss kalla och lyckades, efter några riktigt fina mål, vända tillbaka till seger med 5-4. Vi var i semifinal!
Att vi skulle gå så långt hade vi inte vågat hoppas på förhand, även om vi visste att vi är riktigt bra när det klaffar för oss. Vi ställdes mot Gävle som besegrat ett så bra lag som IS Saga i gruppspelet och sen slagit ut både Värmdö och Väsby.
Med våra tolv utespelare borde vi vara slitna nu men det märktes inte på planen. Redan efter några minuter av semifinalen kände vi alla att vi var bättre än Gävle och det gav extra energi till laget. Därför var det riktigt tungt att återigen hamna i underläge, denna gång med 2-0. Men vi kände som sagt att vi ändå var spelmässigt bättre och vi dominerade bollinnehavet klart och skapade flest chanser. Till slut kom också utdelningen genom att vi gjorde fyra raka mål varav två i powerplay. Kanske slappnade vi av efter detta, för på bara några sekunder gjorde Gävle två mål och helt plötsligt var det 4-4. I detta läge infann sig för första gången en viss panik, i alla fall hos mig i båset. Skulle vi tappa detta trots vårt spelmässiga övertag? Hade killarna börjat tänka på finalen för tidigt?
Ja mest troligt var det så, men återigen visade vi upp en fantastisk moral. Med fyra minuter kvar av matchen jobbade vi till oss ett powerplay som vi utnyttjade på bästa sätt då vi stänkte dit 5-4. Det skulle såklart inte vara slut på dramatiken där. När endast en minut återstod var det istället vi som drabbades av en utvisning och tvingades därför avsluta matchen i spel 4 mot 6 när Gävle tog ut sin målvakt.
Vi kämpade heroiskt i boxen, täckte massor av skott och lyckades hålla undan. Seger med 5-4 och vi var klara för final!
Efter några timmars vila och mat var det alltså dags att spela final i världens största innebandyturnering, helt otroligt. Det är klart att vi alltid spelar för att vinna men detta hade vi inte riktigt räknat med, det var till och med så att två spelare (vår lagkapten och hans bror) hade ett flyg att passa på Arlanda med destination skidsemester. Vi skulle alltså spela finalen med bara tio utespelare och utan vår främste målskytt.
I finalen ställdes vi mot ett Djurgården som imponerat stort genom hela turneringen med 6 raka vinster och 29-9 i målskillnad. Det var dock inget som spelarna lade någon större vikt vid, dom gick in avslappnade och inspirerade utan något att förlora.
Detta märktes också i spelet där vi försvarade väldigt tryggt och bra, Djurgården kom ingenstans och blev lite frustrerade. När sen vår målvakt gjorde turneringens räddning vid ställningen 0-0 så angav det tonen för resten av matchen. Vi spelade hela tiden med stort självförtroende men det dröjde till en bit in i andra perioden innan vi tog ledningen med 1-0. Detta följdes upp av ytterligare två fina mål fram till ledning 3-0. Med fyra minuter kvar tog Djurgården ut sin målvakt för att spela 6 mot 5, detta resulterade dock i att de tappade bollen och vi kunde rulla in 4-0 i tomt mål. I och för sig så lyckades de reducera till 4-1 men då svarade vi direkt med att göra även 5-1 i tomt mål och segern var säkrad.
Där stod vi alltså som vinnare av Storvretacupen och fick höja pokalen inför en välfylld IFU Arena, en helt otrolig prestation av laget.
Efter ett kort firande hade vi bråttom till tåget, och på den långa tågresan hem var det ett gäng nöjda, stolta och trötta spelare och ledare som nog hade svårt att ta in vad vi faktiskt gjort. Jag tittar fortfarande på pokalen här hemma ibland och det är samma overkliga känsla varje gång.
Uppsalaresan blev en stor succé för laget och nu tar vi med oss alla dessa positiva känslor och ska göra en riktigt bra andra halva av säsongen.
Målet är glasklart:
Vi ska återvända till Uppsala i slutet av april när det är dags för SM-slutspel!
/Robert Göransson
