Efter nästan en månads frånvaro var det återigen dags för hemmamatch i nya Lerbäckshallen. ”Bortaturnén” hade visserligen inneburit 8 av 9 möjliga poäng – seger mot Munka, Malmö och sudden-seger mot Warberg – och en serieledning, men det var trevligt att vara tillbaka på någorlunda bekant mark igen. För dagen stod Fristads GoIF för motståndet, ett lag som haltat något i tabellen i år men som vi hade revansch att utkräva på efter hösten förlust på bortaplan.

För en gångs skull lyckades vi faktiskt genomföra en ganska genomgående bra förstaperiod. Redan i de första bytena lyckades vi skapa ett antal lägen, innan även ett PP med en mängd lägen följde, men utan resultat. Det skulle dröja till 09:31 innan Elias Persson hittade en pass, från högt högerläge till lågt vänsterläge genom ett uppställt Fristadsförsvar, till Hannes Karlsson och dagens första mål var ett faktum. Redan bytet efter hittade Hugo Norlund fram till Viktor Norlund framför mål till 2-0, innan även Kalle Nilsson kunde peta in 3-0 minuten senare efter en patenterad Hannes-löpning. Resterande minuter av perioden fortsatte vi skapa lägen, även fast några illavarslande koncentrationstapp började visa sig stundtals.

 

Inför andra tryckte vi på att första målet blir viktigt för att döda matchen, men istället gick vi ut och spelade nonchalant med många enkla bolltapp och överarbetade situationer. Efter just ett sådant bolltapp fick Fristad en kontring, där undertecknad hamnade på mellanhand, och deras högerforward kunde slå in bollen i öppet mål – 1-3 och Fristad började känna vittring. Halvvägs genom perioden lyckades Fristad få in ytterligare en reduceringsboll, denna gång efter en snygg upprullning där vi tappade målskytten i slottet. Några osäkra minuter följde, med visst ställningskrig och halvchanser åt båda håll. Med fem minuter kvar av perioden fick vi ett frislag på egen planhalva och båda lagen bytte; vi kom in och satte igång frislaget snabbt, vilket innebar att undertecknad kunde trampa, från högerbackspositionen, mot ett något ostrukturerat Fristadsförsvar och hitta Mattsson på bortre – 4-2 och det kändes lite lugnare igen. Precis i slutet åkte vi sedan på 2+2+10 efter, visserligen onödiga, protester mot ett oklart domslut.

 

Inför tredje var vi allt annat än nöjda med prestationen i perioden innan, men konstaterade att vi först och främst måste klara av tre och en halv minut i boxplay. Vi började med en stabil första minut i BP, innan även Fristad åkte på en utvisning efter att ha skickat iväg bollen vid vårt frislag. I fyra mot fyra-spelet som följde lyckades Fristad reducera, men i övrigt hände inte särskilt mycket och även den sista halvminuten av vår utvisning rann bort. Någon minut senare tappade vi dock boll på egen planhalva, vilket Fristad direkt utnyttjade och kvitterade till 4-4. Därefter följde mest ställningskrig, innan vi åkte på ytterligare en utvisning efter gruff framför eget mål. BP väntade således med dryga sju minuter kvar. Vi klarade dock återigen BP:et utan större problem och i bytet efter tog vi ledningen igen – Efter spel mellan Elias Persson och Hugo Norlund, hittade den senare en riktigt fin kross över till Kalle Nilsson för 5-4. De återstående fem minuterna pressade Fristad på, och tog sedermera ut målvakten, innan en utvilad Hannes Karlsson kunde sno åt sig bollen, rycka ifrån och lägga in bollen i öppen kasse till 6-4, vilket även blev slutresultatet.

 

Summeringen är väl egentligen ganska enkel: Efter en bra förstaperiod och två mindre bra perioder kunde vi trots allt ta med oss tre poäng och en sjunde raka seger, vilket trots allt är det viktigaste. Fyra omgångar återstår och vi är fortsatt i serieledning, men vi tar en match i taget. Näst väntar en ny bortamatch och en ny chans till revansch när vi ska ta oss an Pixbo nästa helg. 

#20