Lördagen den 25:e mars 2023 stod Åstorp/Kvidinge IBS värd för Skånemästerskapen P16 i den nybyggda Arena Åstorp (invigd i augusti 2022). Skånemästerskapet bestod i år av en rak serie med fem lag där ettan och tvåan i serien skulle mötas i en final. Matcherna spelades i 2 perioder om vardera 15min rullande tid. Matchernas sista minut spelades med effektiv speltid.
En utmaning som föräldrar och ledare denna lördag var att få sina tonåringar i speldugligt skick till den första matchen kl. 08:45. Att väcka en tonåring vid 06:00 för att servera frukost, kasta in denna ungdom i bilen och därefter köra en timme till Åstorp - bara den bedriften är värd en guldmedalj, till föräldern.
Väl på plats så pratade vi ledare om att göra jobbet, från matchstart till slutsignal. Försöka spela äckligt disciplinerat i försvaret och fantasifullt i anfallszon. Försvarsmässigt var vi stundtals väldigt täta, 7 insläppta mål på 5 matcher. Anfallsmässigt var vi stundtals väldigt effektiva med 16 gjorda mål på 5 matcher.
I vår första match stod Helsingborg för motståndet. Ett lag vi genom åren alltid haft välspelade, jämna och täta matcher mot, så även denna dag. När slutsignalen ljöd så stod vi som segrare med 2-0.
I match 2 stod Malmö FBC för motståndet. Ett desarmerat FBC som saknade några tongivande spelare, tyvärr. Matchen blev inte lika spännande som det brukar bli när vi möts, efter 1 minut och 48 sekunder så hade vi tagit ledningen med 3-0. 1:a perioden lyckades vi hålla koncentrationen uppe i såväl försvarszonen som anfallszonen, 5-0 efter 1:a perioden gjorde att vi i 2:a perioden inte lyckades hålla koncentrationen till 100%.
Match 3 - Munka-Ljungby, ett lag och en förening som är känd för sitt fina spel med god spelarutveckling. Dagen till ära fanns även den SSL meriterade 06:an Liam Ahlin med. Roligt att se att han prioriterade sin förening och sitt lag efter att ha spelat kvartsfinal i SSL. Ett bra föredöme för sin förening. Matchen i sig blev lite avslagen, våra spelare kom inte upp i 100% och Munka vilade stundtals några av sina tongivande spelare (Ahlin, Strand och Envall) till finalen (?).
En gammal sanning är att om man ska förlora någon match så är det i ett gruppspel. Så gjorde även vi. Efter en jämn första period 1-1 så tog Munka en säker 3-1 vinst.
Sista gruppspelsmatchen - kniven mot strupen. Vi var tvungen att ta poäng mot hemmalaget Åstorp/Kvidinge IBS för att bli grupptvåa och således gå till final. Med risk för att låta lite osympatisk så blev det inte riktigt någon spännande tillställning. Hade inte målvakten i Åstorp/Kvidinge gjort en så bra match så hade resultattavlan sett annorlunda ut. Wow vilka räddningar han lyckades med. Bara att gratulera. En stabil vinst till oss med 4-0.
Sammanfattning av gruppspelet, 3 vinster och en förlust med 13 gjorda mål och 5 insläppa mål.
Final väntade kl. 16:30: Munka-Ljungby -- IBK Lund.
Vi inleder matchen på ett smått osannolikt sätt. Jag vill påstå att Munka står på hälarna och vi spelar en propaganda innebandy med tätt försvar och ett anfallsspel som kombinerades med tålamod och effektivitet. Vi tar ledningen med 2-0 efter dryga 2 minuters spel - WOW!
MEN, för det finns alltid ett men. Munka är ett erkänt duktigt lag med en bra moral och många duktiga spelare. När vår koncentration inte var 100% så lyckas de att reducera med 51 sekunder kvar av 1:a perioden. Jag kan erkänna att det "sög" som ungdomarna utrycker sig.
2:a och sista perioden av finalen blev inte mindre spännande när Munka kvitterar efter 5:15. Där och då börjar nerverna komma hos spelarena i allmänhet och föräldrar i synnerhet. Ska vi falla på målsnöret igen. Grabbarna krigar för ett ledningsmål och efter 11:28 lyckas vi hänga upp den ihåliga bollen i första krysset. Matchens sista minuter blir en nervpers då vi försvarar oss för "hela vårt jävla liv". Vi får dessutom en utvisning i matchens slutskede, Munka har tagit ut målvakten och har erkänt duktiga skyttar.
MEN för det finns alltid ett men - denna dagen var grabbarnas, det gick hela vägen denna gång. En sista gång för killarna som är födda 2006. Ett gäng som jag fått hänga med sedan 10 år tillbaka. Ett gäng grabbar jag tröstat när de ramlat och slagit knät, ett gäng grabbar jag knutit skorna på, ett gäng grabbar jag har nattat på en luftmadrass i en skolsal vid någon turnering.... Ett gäng grabbar jag är så otroligt stolt över, med eller utan guldmedalj runt deras halsar.
Äras den som äras bör.
En eloge till alla föräldrar som stöttat sina ungdomar när det inte gått som önskat.
En större eloge till alla grabbar, ingen nämnd och ingen glömd, för den tid ni lägger ner på er hobby.
Ett stort tack och en särskild medalj till Robert "Rubbe" Göransson för all den tid, energi och engagemang du lägger ner på killarna. Efter en säsong med lite stolpe ut blev det till slut lite stolpe in. Tusen tack.
/för P06s räkning D. Grip
