På söndagen så gick H3/JAS in i andra matchen i Skånemästerskapet. Vi hade kallat en stor trupp, men med sjukdomar och lite andra små saker som gick fel i kallelsen så ställde vi upp med 9 utespelare och två målvakter.

Vi var tydliga med att vi fick tänka mycket på försvarsbiten och när vi väl hade boll så skulle vi ha tålamod och försöka vila med boll så mycket som möjligt.

I första perioden så fick Örkeljunga äga ganska mycket boll och vi fick försvara oss och försöka gå på kontringar när läget gavs. Men även tänka på att äga boll så mycket som möjligt när vi väl hade kontroll på den. Stundtals såg det ut som spel mot ett mål, men vårt försvar gjorde att Örkeljunga inte kom igenom som de ville. Killarna jobbade hårt i försvaret och stängde mycket ytor för motståndarna som såg lite frustrerade ut när det gått 20 minuter. Perioden slutade 0-0.

I andra perioden kom Örkljunga ut som ett helt nytt lag och efter 3 minuter stod det 2-0 till dem och vi stod väl lite på hälarna efter pausen. Efter 8 minuter stod det 3-0 till Örkeljunga och det såg lite hängigt ut på bänken och vi ändrade om lite på backsidan. Detta gjorde susen då vi gjorde 1-3 genom Martin Ekelund assisterad av Albin Malmros, nu såg man lite mer glädje och man kände att man kunde göra enormt bra saker offensivt. Samtidigt så såg det lite oroligt ut hos Örkeljunga som började göra fler misstag och vi vann bollar på deras misstag och att vi även dubblade effektivt. När tiden sedan stod på 18:29 gör Joakim Jönsson 2-3 assisterad av Daniel Arvidsson så får vi mer luft under vingarna och går till pausvila med underläge 2-3.

I tredje perioden så kommer vi ut med ett bra självförtroende, men efter 3 minuter så gör Örkeljunga 2-4 och efter 5 minuter står det 2-5. Nu börjar vi tappa markeringar och går bort oss en del, detta på grund av att vi stressar högre upp i banan. Men vi blir för långa i försvaret och går bort oss några gånger och det känns som om allt som Örkeljunga gör blir mål. På minder än 2 minuter gör Örkeljunga 3 mål på oss och nu hänger vi ordentligt med huvudena och tröttheten visar sig. Det är inte lätt att vinna matcher när man är 9 utespelare och allt går motståndarnas väg. Vi förlorar sista perioden med 0-5 och matchen slutar med förlust med 2-8.

Det vi tar med oss är de två första perioderna då vi orkar hänga med och vi täpper till i försvaret och vågar skapa chanser.